Att jag skulle vara den sista som sa att jag va trött på det. 

Jag trodde också att jag skulle vara den sista som planerade att lämna storstan.. 

Om någon hade frågat mig för 2 år sedan om jag ville flytta från stan hade jag nog protesterat. Men nu.. Jag ser ingen egentlig mening med att bo kvar här. Vi alla har vuxit upp nu. Vi pratar om att träffas.. Ungefär en gång i veckan men vi alla vet att det inte funkar så. Vi träffas kanske 1 gång i månaden.. Tillsammans med den där bärsen..

Det e konstigt. Vi skulle aldrig växa ifrån varandra. Det va det vi sa.. 

Men nu sitter vi här.. alla på varsitt ställe med sina liv och allt vad det innebär. 

Jag är en av dom. Absolut.. Det säger jag inget om. 

Det enda som finns kvar att säga till er och till den här staden jag kallar mitt hem är: Lycka till.. Vi ses nog på vägen en vacker dag !